Dag 8 Nordkap klippan

Då var det äntligen dags att köra de sista 8milen till Nordkap. Vi tänkte först att vi skulle kört i natt för att vara riktigt säkra på bra väder, men vi kände oss något slitna och den senaste uppdaterade väderleksrapport visade att det skulle bli bra förhållande. Planen var att komma iväg så tidigt på morgonen som möjligt för att slippa den värsta trafiken på Nordkap.

När vi hade packat klart allt, så kom vi iväg klockan 8 och det var ett fantastiskt väder och det kändes som att vi prickat in dagen ordentligt väl. Vägen upp till Nordkap var riktigt fin och bjöd på kul mc körning, även om husbilar och några turistbussar körde i snigelfart.

Lite svårt att stanna längs vägen för att fotografera, så en del av bilderna är utklipp från videokameran på BMW,n.

Framme på Nordkap och nu ser man Europas nordligaste stad Honningsvåg

Honningsvåg, rätt mycket större än vad jag trodde.

Frågan är vad alla som bor här lever på?

Turister på sommaren men resten av året är en gåta för mig.

Bensinmacken bemannades som många andra mackar i Norge av en söt svensk tjej från Norrland.

Väldigt mycket ren började dyka upp längs vägarna. Fanns i princip ingen respekt alls hos dem för trafiken utan dom gick eller sprang precis som dom själv kände för över vägen.

Här tog jag det extra försiktigt och tanken på att en kollision med en ren skulle kunna spoliera hela målet med att nå Klippan kändes oroligt.

Här ser ni mig när jag håller på att bli omkörd av Henrik.

Fortfarande rätt klippigt längs vägen 

Landskapet öppnade efter hand upp och med det fick man tampas med irriterande kast sidovindar.

Gällde att hålla emot när man fick mötande trafik.

Fanns en hel del cyklister på väg upp till Klippan. Här är en med kanske en halvtimme kvar till målet som fått punktering. Vilken jäkla otur!

Han som kom här var Japan. Rätt långt att cykla från Japan eller så har tagit flyget till Honningsvåg.

Nåja, han såg glad ut när han sedan stod på Klippan och bad mig ta en bild på honom.

Många turistbussar och husbilar att köra om.

Nu börjar det närma sig.

Längst där borta ser man betalstationen, där man fick betala 250 norska för att komma ut på Klippan.

Till vänster ser man parkeringsplatsen med mängder av husbilar.

Parkerat och klart

Rejält  varmt 17grader, vilket är mycket ovanligt på Nordkap.

Sista biten blev det till att gå.

300meter ner till havet, tur att det fanns räcken.

Mängder av turister var lite överraskande.

En klassisk bild får man inte missa.

Nu känner man sig så otroligt stolt och nöjd

Mäktig syn att se vattnet i 180grader. Går inte att fånga på bild, men man kunde faktiskt se att vatten horisonten bågnade som Jorden. Sjukt mäktigt och en upplevelse bara det.

Norra Ishavet känns mäktigt och långt där borta lär Svalbard och Antarktis finnas.

Lite lätt svindel fick man

Hm. Hoppa fallskärm här ifrån,  undrar om någon har gjord det?

Turistbussarna fick köra enda upp eller så gav dom bara tusan i det och körde i alla fall.

Husbilsparkering och betalstationen en bit bort

Mängder av folk längre bort på klippan.

Skulptur "Jordens barn"  

Japanerna verkade älska att bli fotograferade bredvid denna.

Fullständigt obegripligt!

Henrik blev jagad från jobbet, men fick å andra sidan vila på köpet.

Fult troll med jäkligt stor näsa inne på centrat.

Önskebrun utan vatten på centrat

Mängder av turistbussar

Haha. Heja Malmö

Det obligatorisk klistermärket på hojen fick avsluta besöket på Klippan.

Kunde inte låta bli att tänka när jag körde därifrån, att detta nog inte var sista gången jag besökte Nordkapp. 

Mänger av ren som sprang över vägen, men svårt att hinna ta upp kameran innan dom är försvunna igen.

Bara 320mil hem, tanken slog mig för en kort sekund att kasta hojen i diket och ta flyget hem istället

Men men Smygehamn väntar för att sluta cirkeln och bli först med att klara detta på en sporthoj

Sjukt många renar på vägen och det gällde att köra långsamt förbi.

Ofta gick dem lungt längs vägen,  men det hände även att dom sprang kors och tvärs framför en, så man inte visste vilken sida om renarna man skulle ta.

Inga problem med dessa, de gick lugnt och rutinerat.

Längre fram så gick ett 20 tal renar längs vägen, när plötsligt den förste av dem som hade en bjällra om halsen,  plötsligt hoppade upp på vägen och börjar springa över vägen och samtidigt börjar även de andra att springa efter. Jag hade inte en chans att hinna bromsa, utan jag gasade på istället för att hinna före. Hade nosen på renen i frontkåpan. innan den vände om.

Han inte ens bli rädd så snabbt gick det, men vad skulle kunnat hända om jag inte hade gasat på eller kanske bromsat. Attans vad jag är duktig.

Stannade och pustade ut längs vägkanten. Finns inte en del av kroppen som inte värker just nu.

Över 300mil hem på en sporthoj, det blir kämpigt. Bilden knäppte jag av misstag,

Vi körde sedan mot Laxelv och sedan till Kautokeino där vi hyrde en charmig hytta.

Dock var vägen mellan orterna otroligt trist som gick över högfjället.

Svårt att beskriva det, men det såg ut som Jordens helvete och långt var det också, och jag fick lätt panikkänsla när jag upptäckte att bensinen kanske inte räcker.

Tyckte att jag kört i en evighet över fjället och väg 92 verkade aldrig ta slut.

Henrik låg några mil framför mig, så jag blev lätt nervös, och fick ringa upp Henrik, men rutinerad som han är så räknade han ut att bensinen visst skulle räcka

Har aldrig varit så glad över att få se en Statoil mack när jag kom in till  Kautokeino.

Förstår inte hur dom kan bygga en hoj utan bensinmätare, men i fortsättningen så skall jag hålla ordning på det via trippmätaren. Tanken rymmer 18liter, så 25mil skall jag kunna köra innan det tvärstannar.

Campingen i Kautokeino bjöd på kaffe i en kåta och en same berättade om hur de lever  i Norge. 

Hon berättade bla att alla renar vandrar mot kusten i norr på sommaren för att äta grönt.

De boende där upp är dock inte så glada eftersom de lätt kam fördärva en trädgård , en ren älskar nämligen blommor.

Glömde dock att fråga hur renarna kommer till Nordkap, simmar dom eller?

Mycket intressant och mysigt sätt att avsluta en kanon dag på.

Imorgon fortsätter vi söderut in genom Findland, så raka vägar och mycket skog, så milen lär ticka på bra.