Danilo passade på att omorganisera sin packning innan vi körde, medans vi andra tittade otåligt på och gav en del goda råd. Vi kunde även konstatera att Danilo hade den mest omfattande fiskeutrustningen av oss. Biltemas fiskeavdelning lär ha ökat omsättningen med det dubbla efter Danilos besök.
Henrik började tröttna och passade på att prata i telefon under tiden som Danilo packade.
Vi fyllde även vattenflaskorna med färskt källvatten. Hoppas nu bara att det inte ligger tio döda renar längre upp i älven.
Efter att vi lyckats bli av med varandra under färden, så kom jag i alla fall till slut fram till
Artic Circle på väg mot Narvik. Dock så var varken Henrik eller Danilo här, så det var ju lite märkligt, eftersom jag har kört som en snigel hela vägen.
Har fanns många med hoj och de flesta såg rätt frusna och medtagna ut efter regnet uppför kalfjället.
Jag hade inte hunnit få på mitt regnställ på vägen upp, så jag såg om möjligt ännu våtare ut än alla andra. Vågade inte stanna på vägen upp, för jag fick rena nojan på att inte bensinen skulle räcka om jag inte körde med jämn fart. Pratade med några svenskar som såg ut som dom blivit doppade i en vattentunna angående närmaste bensinmack. De hade kört från Lofoten och var på väg hem och berättade att dom hade haft regn i flera dagar, men bensin behöver du inte vara orolig för, det finns i mängder i Norge och närmaste mack är bara två mil norrut.
Vilken lättnad det var att höra och vilken tur att vi hoppade över Lofoten med det dåliga vädret.
Till historien hör också att när jag sedan tankade, så visade det sig att jag bara lyckades trycka i 8 liter, så det fanns ytterligare 10 liter i tanken.
Blev en rejäl hamburgare på stället, som jag satt och åt utan stress, eftersom jag trodde att jag låg så hopplöst efter dom andra. En isländsk dansk med rötter i Skåne och bosatt i Stockholm tog bilden av en rätt våt och medtagen stackars förvirrad skåning som kände sig just då ensammast i världen.
Hjältarna som låg före mig hade tydligen väntat in mig i Mo i Rana.
Hur vi kunnat missa varande är en fullkomlig gåta för oss alla.
Självklart så fanns det en souvenir shop på Artic Circle.
Även här som på många andra ställen i Norge, så var det svenskar som jobbade och slet i kassorna.
Svenskar i Norge är ungefär som polacker i Sverige. Jobbar hårt, klagar inte och är inte så noga med att hålla alla fackliga regler. Arbetsgivarna i Norge säger självklart att Norska ungdomar är för lata och vill inte ha skitjobben, så dom tvingas använda sig av svenskar.
Hm. Ungefär så låter det i alla länder, det är bara nationaliteten på de flitiga invandrarna som skiljer.
Så ja, nu kan man bocka av att man sett en norsk älg med jänta i lusekofta.
Skönt då slipper jag även besöka Svalbard.
Även en stor farlig isbjörn kan jag bocka av.
Haha. lekplats fanns här också
Fotomodellen på Artic Circle. Lite Nordkap stuk över den.
Över kullen bakom gick många med kamera i högsta hugg, men jag var dock för sliten för att vandra upp där. Ser inte så långt ut på bilden, men tror nog att det var både brantare och längre när ja såg det.
När vi sedan körde vidare från Artic Circle mot Narvik, så utsattes vi för vädrets makter och vi kunde åter igen inte hålla ihop gruppen. Jag körde på med tanken att nu kan jag inte bli så mycket blötare, men oj vad fel jag hade. Det mesta handlar om utrustning, men även lite galenskap att tro att man kan hålla sig så där lite lagom våt i flera timmar. Det iskalla vattnet tränger för eller senare in över allt.
Jag kom längst idag och tog alltså priset i den absoluta galenskapen.
Hann tom ta en bilfärja, men efter en timme körande efter färjan, några mil från Narvik så fick jag ge upp och körde in på Ballinge Camping klockan 21.55 och som tur var så fanns det en hytta ledig. Kostade 1000 norska, men jag lyckades pruta med mannen i lusekofta i receptionen. Slutade på 700kr, men då var där dusch, tv, digitalbox, kaffe kokare, soffa och framför allt värmefläkt.
Var rätt nöjd med tanke på att lusekofta mannen höll på att stänga när jag kom fram.
Innan jag kom fram till campingen, så fick jag stanna till vid en matvarubutik, pga av att larmet på hojen hade fått frispel på färjan och tjöt konstant med 110db.
Fjärrkontrollen vägrade fungerade så larmet gick inte att stänga av.
Tyckte från början när jag körde i obygden uppe fjället att det var ganska bra när jag kom väsnandes som ett utryckningsfordon, som borde skämma bort alla renar från vägen.
Såg inte ett djur på många mil så det fungerade nog eller om det var så att dom inte var så dumma att dom var ute och traskade i ovädret.
Körde i alla fall tillslut in bakom en matvarubutik, där det fanns ett tak som skyddade mot regnet, för man har inte lust att pilla med el i regn. Plockade bort alla väskor på hojen och knipsade bort strömförsörjning till larmet, så nu var det äntligen tyst igen. Under tiden jag höll på att mecka med hojen, så var det en villa 100m därifrån som tändes upp och en dörr öppnades, men jag såg inte någon där. Antagligen så vågade dom inte möta en skum mcknutte med blicken.
När jag sedan körde där ifrån, så mötte jag för enda gången på resan Norska Politi under utryckning.
Haha. De i villan hade nog trott att jag bröt mig in och ringt jourhavande konstapel.
Klockan var 23 när bilden ovan togs, så det var rätt ljust trots att himlen täcktes av blytunga mörka regnmoln.
Henrik som kroknade först av vädret, hade rutinerat tagit in på en hytte 10mil söder om mig och Danilo slog upp sitt tält någonstans mitt i mellan.
Hemsk tanke att ligga i tält en sådan här natt med oväder och det var inte utan att jag skämdes lite när jag gick in i min lyxstuga.
Alla kläder var helt genom våta enda in till kalsongerna, så jag satte värmefläkten på max hastighet och så fick det stå hela natten.
Värme fläkten gick att ställa på otroliga 6000W, så det var inte utan att jag var orolig för alla propparna i stugan skulle gå.
Det blev så attans varmt i vardagsrummet, så jag fick sova med sovrumsdörren stängd för att inte dö av värmeslag.
Jag kan helt klart konstatera att min utrustning inte höll måttet för sådana här resor, om man nu skall köra i timmar med regn. Största boven i dramat var handskarna som snabbt blev genom våta och drog in vatten som sedan spred sig längs armarna upp mot kroppen.
Varför tänkte jag inte på att ha med ett par extra handskar.
Även regnställ som inte gick riktigt att knäppa i halsen gjorde att vattnet drog in i mängder.
Även hjälmen hade blivit våt invändigt, dels för att luftkanalerna drog in vatten, men även pga av att jag kört en del mil med visiret öppet. Vid dimma och regn så har man ibland inget annat att välja på.
Jag steg upp tidigt på morgonen, men fick avvakta lite så att alla kläder var riktigt torra.
Kom till slut iväg klockan 12 för att köra de sista milen till Narvik, där jag tog lite bilder och var även och besökte Narviks krigsmuseum. Det visade sig dock att Henrik hade varit tidigt uppe och tillslut tröttnat på att vänta i Narvik och redan kört vidare och fixat en hytte i en by som heter Nordkjosbotn som ligger en 15mil norr om Narvik.
Jag väntade in Danilo ett tag när jag var i Narvik, men han höll fortfarande på med att försöka torka sina kläder. Gick tydligen åt en hel del primus flaskor för att försöka få skinnstället torrt.
Framme sedan i hyttan i Nordkjostborn, så meddelade Danilo att han valt att vända söder ut igen,
Han kom tydligen några mil norr om Narvik, innan han upptäckte att både bensinpengarna och vädrets makter blev för mycket.
Nu är vi alltså bara två som fortsätter upp mot Nordkap.
Så här långt kom Danilo, innan färden söderut började.
Nedan bilder från Narvik
Citygatan i Narvik.
Rica hotell på högersida av bilden är Narviks högsta byggnad och syns tydligt över hela Narvik.
Ett av målen med resan var Narvik krigsmuseum, var inte så stort, men otroligt intressant och man skulle lätt kunna tillbringa många timmar för att gå runt och titta på allt.
En fransk stridsvagn som lär ha stått här snyggt parkerad i urminnes tider.
Tyska krigprylar
Den Norska piloten försvarade tappert Narvik innan han sköts ner.
Förstår att det måste varit en hopplös kamp när man ser bilden på planet som skulle möta
fullutrustade tyskar.
Norsk sjöman
Johnny walker upphittad i Alta 1991
Johnny walke släpptes på hög höjd från brittiska flygplan för att spränga ett tyskt krigsfartyg.
Bomben skulle släppas en bit från målet för att sjunka till botten och sedan stiga mot ytan och sedan åter mot botten och jobba sig sidledes tills den träffar något i ytan.
Alla 80st missade sina mål.
Tysk bandvagnsmotorcykel, men som antagligen har används av någon efter kriget.
Såg att det ena gummi handtaget var utbytt och det var förvillande likt Biltemas.
Lite fakta om bandvagnsmotorcykeln, 36hk känns inte så snabbt med vikten 1350kg.
Undrar hur den rackaren hade gått med en R1 motor?
Skyttevärn, hittades helt intakt som det lämnades 1979
Fakta om upptäckten av skyttevärnet 1979
Detalj från den tyska jagaren Erich Giese som sänktes i Narvikshamn av brittiskt artilleri.
Örnen är av brons och hittades 2010.
Erich Giese när den var hel och sedan när dykare utforskade fartyget.
Tysk miniubåt som fanns både som en och tvåsitsig.
På bilderna kan man se att det lämnades kvar massor av dessa ubåtar efter tyskarna.
En komplett ritning om man får för sig att bygga en själv.
Stort slag utspelade sig på var sin sida om älven.
Minnestavla på platsen
Närbild om man vill läsa.
kvinnan hade rätt, en mycket fridfullt ställe. Såg ut att kunna finnas en och annan forell i detta vatten, men har en gnisslande rulle på spöet, så jag hade väl blivit tillrättavisad av norskan om jag börjat fiska.
Imorgon kör vi vidare mot alta och om vädret bara är hyfsat så kör vi längre än så.
Målet är att slå läger max 10mil från Nordkap, så kan vi passa in vädret lite säkrare.
Är nog ingen höjdare att köra till Klippan om vädret är kasst.
Vi får upp tidigt imorgon, för det är kämpe svårt att hitta hytter att hyra efter klockan 18 på Nordkap.
Så lite tidspress har vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
.