Dag 12 Nordkap smygehuk

Körde på bra idag och bestämde mig efter några timmars körning att jag skulle köra hela sträckan på 60mil till Smygehuk på en dag.  

Efter 12dagar och 5923km, så står man nu här äntligen på Sveriges sydligaste udde.

Just nu känner man sig enormt stolt och nöjd.

Den stackars Rettan, smutsig och plågad i många mil

Mordplats för tusentals insekter 

Funderar på att skriva till kommunen, Nordkap skylten saknas.

Nästan som på Nordkap Klippan med mängder av turister,  men vad jag kunde höra mest tyskar och några svenskar som pratade med norrländsk dialekt. 

Resan och målet uppnått, cirkeln är sluten.

Nu är det hem till familjen som gäller.

Dag 11 Nordkap - Mariestad

En riktigt skön tur idag och vi lyckades köra nästan 60 mil.

Det var sista sträckan tillsammans, eftersom vi vid Filipstad skall ta lite olika vägar hem.

Var riktigt fint på sina ställen på inlandsvägen och speciellt då Ytterhogdal.

Ytterhogdal

 Bara för att bevisa att denna by finns

Två tuffingar samlade i Filipstad, innan våra vägar skiljs åt för denna gång.

Körde sedan ungefär en 10mil innan jag tillslut hittade en camping som låg i ett naturskönt område

Fanns några rätt lagom retro husvagnar på stället.

Denna husvagn fäller man liksom upp som ett dragspel.

Utsikt från hamnen in mot campingen 

Snygg solnedgång

Passar då bra med en öl på restaurangen som låg en 200m från campingen.

Den första restaurangen som jag varit på som inte hade någon meny.

Jag fråga först hur länge dom har öppet och fick till svar " så länge du vill kompis"

Frågade vad dom rekomderade från köket, och fick mot frågan om jag var lite eller mycket hungrig.

Jag svarade att jag bara var lite småsugen på något till ölen.

Fick då svaret, vi rekommenderar pizza, hamburgare eller kebab.

Ok, kan du göra en liten kebab i pitabröd.

Javisst det fixar vi kompis, den är mycket god och finns bara som stor, men du betalar som om du köpt en liten.

Dag 10 Nordkap Hoting

Tufft att stiga upp denna dag i Pite.

Hade ett inte så optimalt organiserat med allt som skulle packas på hojen, samt att man inte känner sig  så kvick i skallen efter igår.

.

Henrik har som vanligt full koll på sina saker och kan ägna sig åt att sola medan jag sliter med mina.

Nåja., till slut kom vi alla fall iväg klockan 12.30

Vi kommer överens om att vi skulle köra inlandsvägen E45 hemåt, blir i för sig en omväg från Pite, men skönt att slippa de stora motorvägarna.

Det var jätte varmt när vi körde från Pite, men det ändrades snabbt när vi kom närmare Arvidsjaur.

Kallt och blåsigt så det blev till att stanna för att lägga in fodret i Jackan igen. Kylde dock på ordentligt och vid Wilhelmina så åkte även regnställs jackan på i ett desperat försök att isolera sig mot kylan.

Turen gick sedan vidare genom Dorotea, steg och Hoting.

Stugan vi hyrde vi hyrde utanför Hoting var liten, men vi sov som Klubbade sälar denna natt.

Blev alltså inga längre promenader denna kväll,  eftersom det blåste riktigt kyligt och temperaturen kröp ner mot  10grader. 

Fick dock fixa lite med hojen ikväll trots att man var stelfrusen,  eftersom jag tappat all ström till gps och laddning av telefonen.

Var dock lätt fixat,  det var några ciggkontakter under sadeln som skakat loss på de skumpiga vägarna.

Utsikt från sängen

Här någonstans bland träden ligger stugan

Så ja, nu ser man den

Sjön utanför utanför stugan var reglerad, så det såg lite konstigt ut.

Blåste iskallt när jag var ute på sandbankarna, så det kändes efter detta rätt gott att krypa ner i sovsäcken denna ikväll.

Dag 9 Nordkap vägen tillbaka

Lång väg tillbaka som gick via Laxälv och vidare genom Finland ner till Torneå.

Inte mycket kurvor på dessa vägar, så man kunde stå på med bra fart.

Det slog mig också att detta hållet skulle vara betydligt lättare att ta sig till Nordkap, så min färdväg genom Norge  var besvärligare men i för sig i världsklass på upplevelse.

Att åka genom världens vackraste land och kanske också världens bästa mc vägar det är någonsom man bara måste uppleva och något som man inte får missa.

Så här såg det ut i Finland

Och så här

Även så här

Och ibland så här

Stannade till på en rastplats där Torneå älv passerade rätt nära.

På andra sidan älva så ligger Sverige.

På andra sidan kör Henrik, eftersom vi valde olika länder längs älva.

Jag på den finska sidan och Henrik på den svenska, men vägarna går nästan parallellt med varandra så det är i körtid ungefär samma. Dock så är vägen i Finland i ett betydligt bättre skick än på den svenska sidan.

Oj inte vad man väntar sig att hitta på en rastplats i Finland.

Många anser att detta är den snyggaste bil som någonsin tillverkats.

Kostar helt sjuka pengar i renoverat skick.

Rätt välputsad bil när man ser himlen i lacken

Ett annat ställe jag stannade tillpå för att sträcka på benen.

Pust, så mycket har jag inte ätit på flera månader.

Efter att kört in i Sverige så avverkades det ett antal mil och det kändes ordentligt i kroppen, men inte så konstigt efter nästan 70mil.

Smärtade i nacken, axeln, knäna, armbågarna och kändes nästan som kramp i vaderna.

Det var även sjukt varmt att köra så jag fick köra med jackan öppen i Sverige, men upptäckte

sedan att jag glömt att ta ur fodret i jackan efter Nordkap, så det var inte så konstigt att man höll på att smälta bort.

Passade då bra att ta in på Pite Havsbad som är en enorm hotell och camping anläggning.

Några goa öl han det bli medans jag väntade på Henrik, som var och besökte en vän.

Vännen bodde på en ö så han skulle bli hämtad med båt.

Töserna i bakgrunden var ryssar som Henrik berättade ett och annat om hur det går till i Pite.

Här satt jag och ölade.

Ett gäng tuffa grabbar på campingen.  HD,n med släpkärra är både fräckt och häftigt, men kan det vara så att det är han med släpkärran som har hand om alla verktygen, när någon hoj krånglar.

Fanns även ett tivoli på området, där barnen kan göra av med familjens reskassa.

Fint ställe, men hur ser egentligen stranden ut, eller är det vi skåningar som är kräsna?

Kanske kvittar för det det var så i helvete kallt, så jag hede inte badat där om så hade fått betalt.

Henrik som är en snabb rackare i allt, kom efter tredje rundan, men lär nog ha gått om mig innan kvällens slut.

Lite barhäng på hotellet blev det långt in på småtimmarna, men det hade vi förtjänat.

Halv dåligt i hemskt band spelade och sjöng, men blev konstigt nog allt bättre ju längre kvällen gick..

Puben blev smockfull så småningom och det krävdes 3st väktare för att hålla koll på alla och kasta ut dem som blev överförfriskade.

Rysskorna var också på plats,  men vi klarade oss ifrån dem, som väl var.

Dag 8 Nordkap klippan

Då var det äntligen dags att köra de sista 8milen till Nordkap. Vi tänkte först att vi skulle kört i natt för att vara riktigt säkra på bra väder, men vi kände oss något slitna och den senaste uppdaterade väderleksrapport visade att det skulle bli bra förhållande. Planen var att komma iväg så tidigt på morgonen som möjligt för att slippa den värsta trafiken på Nordkap.

När vi hade packat klart allt, så kom vi iväg klockan 8 och det var ett fantastiskt väder och det kändes som att vi prickat in dagen ordentligt väl. Vägen upp till Nordkap var riktigt fin och bjöd på kul mc körning, även om husbilar och några turistbussar körde i snigelfart.

Lite svårt att stanna längs vägen för att fotografera, så en del av bilderna är utklipp från videokameran på BMW,n.

Framme på Nordkap och nu ser man Europas nordligaste stad Honningsvåg

Honningsvåg, rätt mycket större än vad jag trodde.

Frågan är vad alla som bor här lever på?

Turister på sommaren men resten av året är en gåta för mig.

Bensinmacken bemannades som många andra mackar i Norge av en söt svensk tjej från Norrland.

Väldigt mycket ren började dyka upp längs vägarna. Fanns i princip ingen respekt alls hos dem för trafiken utan dom gick eller sprang precis som dom själv kände för över vägen.

Här tog jag det extra försiktigt och tanken på att en kollision med en ren skulle kunna spoliera hela målet med att nå Klippan kändes oroligt.

Här ser ni mig när jag håller på att bli omkörd av Henrik.

Fortfarande rätt klippigt längs vägen 

Landskapet öppnade efter hand upp och med det fick man tampas med irriterande kast sidovindar.

Gällde att hålla emot när man fick mötande trafik.

Fanns en hel del cyklister på väg upp till Klippan. Här är en med kanske en halvtimme kvar till målet som fått punktering. Vilken jäkla otur!

Han som kom här var Japan. Rätt långt att cykla från Japan eller så har tagit flyget till Honningsvåg.

Nåja, han såg glad ut när han sedan stod på Klippan och bad mig ta en bild på honom.

Många turistbussar och husbilar att köra om.

Nu börjar det närma sig.

Längst där borta ser man betalstationen, där man fick betala 250 norska för att komma ut på Klippan.

Till vänster ser man parkeringsplatsen med mängder av husbilar.

Parkerat och klart

Rejält  varmt 17grader, vilket är mycket ovanligt på Nordkap.

Sista biten blev det till att gå.

300meter ner till havet, tur att det fanns räcken.

Mängder av turister var lite överraskande.

En klassisk bild får man inte missa.

Nu känner man sig så otroligt stolt och nöjd

Mäktig syn att se vattnet i 180grader. Går inte att fånga på bild, men man kunde faktiskt se att vatten horisonten bågnade som Jorden. Sjukt mäktigt och en upplevelse bara det.

Norra Ishavet känns mäktigt och långt där borta lär Svalbard och Antarktis finnas.

Lite lätt svindel fick man

Hm. Hoppa fallskärm här ifrån,  undrar om någon har gjord det?

Turistbussarna fick köra enda upp eller så gav dom bara tusan i det och körde i alla fall.

Husbilsparkering och betalstationen en bit bort

Mängder av folk längre bort på klippan.

Skulptur "Jordens barn"  

Japanerna verkade älska att bli fotograferade bredvid denna.

Fullständigt obegripligt!

Henrik blev jagad från jobbet, men fick å andra sidan vila på köpet.

Fult troll med jäkligt stor näsa inne på centrat.

Önskebrun utan vatten på centrat

Mängder av turistbussar

Haha. Heja Malmö

Det obligatorisk klistermärket på hojen fick avsluta besöket på Klippan.

Kunde inte låta bli att tänka när jag körde därifrån, att detta nog inte var sista gången jag besökte Nordkapp. 

Mänger av ren som sprang över vägen, men svårt att hinna ta upp kameran innan dom är försvunna igen.

Bara 320mil hem, tanken slog mig för en kort sekund att kasta hojen i diket och ta flyget hem istället

Men men Smygehamn väntar för att sluta cirkeln och bli först med att klara detta på en sporthoj

Sjukt många renar på vägen och det gällde att köra långsamt förbi.

Ofta gick dem lungt längs vägen,  men det hände även att dom sprang kors och tvärs framför en, så man inte visste vilken sida om renarna man skulle ta.

Inga problem med dessa, de gick lugnt och rutinerat.

Längre fram så gick ett 20 tal renar längs vägen, när plötsligt den förste av dem som hade en bjällra om halsen,  plötsligt hoppade upp på vägen och börjar springa över vägen och samtidigt börjar även de andra att springa efter. Jag hade inte en chans att hinna bromsa, utan jag gasade på istället för att hinna före. Hade nosen på renen i frontkåpan. innan den vände om.

Han inte ens bli rädd så snabbt gick det, men vad skulle kunnat hända om jag inte hade gasat på eller kanske bromsat. Attans vad jag är duktig.

Stannade och pustade ut längs vägkanten. Finns inte en del av kroppen som inte värker just nu.

Över 300mil hem på en sporthoj, det blir kämpigt. Bilden knäppte jag av misstag,

Vi körde sedan mot Laxelv och sedan till Kautokeino där vi hyrde en charmig hytta.

Dock var vägen mellan orterna otroligt trist som gick över högfjället.

Svårt att beskriva det, men det såg ut som Jordens helvete och långt var det också, och jag fick lätt panikkänsla när jag upptäckte att bensinen kanske inte räcker.

Tyckte att jag kört i en evighet över fjället och väg 92 verkade aldrig ta slut.

Henrik låg några mil framför mig, så jag blev lätt nervös, och fick ringa upp Henrik, men rutinerad som han är så räknade han ut att bensinen visst skulle räcka

Har aldrig varit så glad över att få se en Statoil mack när jag kom in till  Kautokeino.

Förstår inte hur dom kan bygga en hoj utan bensinmätare, men i fortsättningen så skall jag hålla ordning på det via trippmätaren. Tanken rymmer 18liter, så 25mil skall jag kunna köra innan det tvärstannar.

Campingen i Kautokeino bjöd på kaffe i en kåta och en same berättade om hur de lever  i Norge. 

Hon berättade bla att alla renar vandrar mot kusten i norr på sommaren för att äta grönt.

De boende där upp är dock inte så glada eftersom de lätt kam fördärva en trädgård , en ren älskar nämligen blommor.

Glömde dock att fråga hur renarna kommer till Nordkap, simmar dom eller?

Mycket intressant och mysigt sätt att avsluta en kanon dag på.

Imorgon fortsätter vi söderut in genom Findland, så raka vägar och mycket skog, så milen lär ticka på bra.