Grymt skön kille som till vardags är musiker med favorit klassisk musik.
Har semester till siste augusti, köpte mc förra året och har kittat sig för att leva i skogen tills han skall börja jobba igen. Hade ett ordspråk som var " har man inte pissat i sjön så vet man inte hur det känns"
Fulllastad Suzuki som enligt Danilo går som ett spjut.
En väldigt modern 80-tals hoj som fortfarande är helt i orginalskick.
Hoppas den lär få bli så och inte sönder renoverad som många andra klassiker.
Kopparstigen på väg in mot Norge.
Denna väg är känd för sina raksträckor, samt kurviga avsnitt och börjar i Falun och avslutas i norska Röros. Mycket populär väg för många med motorcykel som vill göra en dags eller två dagars tripp.
Gott med kaffe efter några timmars körande. Den gröna miletärkåsan känns helt rätt.
Gäller att vila sig när det går.
Nästa stopp blev på Norska sidan och Henrik gav tips tips om hur man tar kurvor med hög hastighet utan att köra av vägen.
Indisk frystorkad currygryta från blåband stod menyn.
Några mil senare så var mardrömmen ett faktum. Det som inte fick lov att hända det hände.
Hojen plötsligt helt död och den gick inte att starta och dessutom på ett ställe med miljoner trillioner norska mygg som bara vile käka upp oss svenskar. Jag och Henke var tvungna att ta på oss hattarna med myggnät, för att överhuvud taget kunna stå ut.
Felsökning är det som gäller och självklart så måste det vara en säkring som gått sönder.
Det var rätt lätt konstaterat efter att lastat av all packning för att komma åt att alla säkringar var hela.
Nu kände man att pulsen började öka och en lätt besvikelse började infinna sig.
Var detta slutet på resan?
När tankarna åter kom till sans, så kom vi fram till att det kanske var fel på nödstoppen, antingen brytaren till sido stödet eller något med knappen på styret.
Efter lite letande så kunde jag konstatera att en kabelstam bränt i sönder av värmen från kylaren
Kablaget styr bla nödstopp och bromsljus
Kabelstammen bestod av 6st kablar varav 4'a av dem bränt sönder. En halvtimme senare så hade jag skarvat ihop sladdarna och isolerat med tejp, sedan startade den igen.
Efter en halvtimme och några hundra myggstick, så var alla kåporna och packningen på plats och resan kunde återupptas.
Det är sådana här tillfällen det känns skönt att inte vara ensam i skogen.